drömmer mig lång lång bort!

Längtar efter galenskap, äventyr och obeskrivlig reselycka!!! Ibland drabbas jag av äventyrsabstinens, som ikväll, det var på tok förlänge sen jag kastade mig ut i det okända. Ibland får jag känslan av att det blir svårare med åldern, nu säger jag inte att jag är jätte gammal men ju äldre jag blir dessto jobbigare blir det att kasta sig ut. Bara en övernattning nånstans känns som ett stort projekt det är bättre hemma lurar jag i mig. Vill inte vara sån jag vill ju ut i världen och gå på museeum för att få se saker som världens största turban!

Jag vill åka tåg utan biljett och träffa fantastiska människor som bjuder på all möjlig mat som är så stark att man börjar gråta och som då skrattar åt en. Jag vill slåss om gatutrymmet med alla möjliga djur.....

Men mest av allt vill jag möta alla människor. Människor som gör en glad, förbannad och lycklig. Att resa runt och möta alla dessa människoöden är det bästa som finns och ibland det som gör ondast. Att resa betyder för mig en känslomässig utmaning som jag saknar. Jag vill ut i värden igen! I det jobb jag valt får jag lite av dessa möten så jag har inte tappat det helt. Man lär sig så mycket när man möts både om sig själv och om att världen är så mycket större än vårt egna lilla universum.

puss&kram