Vissa dagar kommer funderingarna på om jag verkligen gjort rätt val av utbildning/yrke. Kommer jag verkligen att fixa detta ibland så jobbiga jobb. Det jobbigaste är barnen! Även om allt mänskligt lidande är tungt så känns barnen många gånger som oskyldiga offer. Barn ska vara glada, lyckliga, busiga, arga med mera men dem ska aldrig behöva vara otrygga eller oönskade. Men just otrygga är det så många barn som är, många fler än man tror! Det gör ont i hjärtat när man gång på gång hör hur vuxenvärlden sviker. Att höra om föräldrar som rent ut kan säga till sitt barn att man inte vill att det var ens dotter eller son. Att höra om vuxna som ska hjälpa barn säger att det inte finns nått hopp, att det är kört för barnet/ungdomen. Att ständigt se föräldra som inte har ork eller har förmåga att ta hand om sina barn. Allt detta tar en liten bit av hjärtat hur professionell man än må vara tror jag. Det är verkligen inte alla dagar det känns tungt för det är ett fantastiskt roligt jobb. Men vissa dagar är funderingarna stora och frustrationen över vad man faktiskt kan göra för barnen stor. Det är många som även tycker att det är socialen som sviker barnen och gör dem otrygga. Men jag tror inte att det inte finns en enda handläggare som inte gör sitt bästa för att allt ska fungera för barnet och barnets bästa vad nu det än må vara. Och jag jag vill, jag kan, jag ska!!! Det tror jag på och jag tror jag kommer bli bra på det jag gör en dag så länge jag får känna lite så här nån dag ibland och så länge jag kommer ihåg att inga barn/ungdomar är hopplösa även om dom driver en till vansinne ibland ;-)
puss&kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar