Har tidigare aldrig riktigt tyckt om katter. Mest tyck att dem är opålitliga, livsfarliga och så gör dem aldrig som man säger åt dem och ligger på bordet trotts att man sagt åt dem hundra miljoner gånger. Men lite lite söta är de ju ändå. Är ganska säker på att jag ändå ville ha en när jag var liten, ville ha alla djur som fanns då fast mest en häst då kanske. Kommer ihåg att jag tjatade som tusan om en egen häst så en dag tröttnade väl pappan min och sa att jag visst skulle få en häst till och med samma kväll. Glad ihågen sprang jag iväg och sa till alla att jag minsann skulle få en häst nu äntligen. På kvällen sen när pappa kom hem sprang jag förväntansfullt och mötte honom och undrade vart vi skulle åka och köpa hästen då räcker han över en porslins häst till mig och för att det inte skulle vara orättvist så hade köpt en till min lillebror också! Tro att jag var besviken då eller!!!! Hur som helst tillbaka till katterna! Min Mupp hade två katter när jag flyttade hit. Gillade dom inte speciellt mycket då och höll på att spy varje gång jag skulle ge dem mat. Hatar kattmats doft!!! Till råga på allt började ju lill Kattis kissa på alla mina kläder också så vi va inte bästa vänner. Men nu känner jag att jag måste ge knäppisarna lite kärlek för dem är ju fantastiskt roliga. Jag blir lite mer en kattmänniska för varje dag. Är dock lite rädd att Muppen kommer stanna i Stockholm och jag blir den knäppa katt tanten i skogen som det går skrönor om att hon äter små barn. Vi får väl se hur det går är ju lite på väg för nu har jag ju ägnat ett helt blog inlägg till kattskrällerna!
puss&kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar